Startnummerlottningen i Sölden, omvänd startordning och vänstersiffereffekten: forskningen om varför åkare som ligger 0,09 efter ledaren tar mer risk i andra åket.
Lördagen den 24 oktober, klockan 18.45, samlas herrarnas storslalomåkare på parkeringen vid Giggijochbahn i Sölden. En kvart tidigare har damernas prisutdelning hållits på samma plats. Det är startnummerlottningen inför herrarnas säsongspremiär på söndagen, och den avgör mer än de flesta tv-tittare tror. Enligt världscupens regelbok för säsongen 2026/27 lottas de sju bäst rankade åkarna i grenen mellan startnummer 1 och 7, medan nästa grupp fördelas på nummer 8 till 15. Efter första åket går bara de 30 snabbaste vidare, och de startar i omvänd ordning. Den som leder åker sist.
Reglerna finns eftersom backen förändras medan tävlingen pågår. I en studie från Europacupen i slalom delade forskarna Lešnik, Podovšovnik Axelsson och Supej upp banan i åtta sektioner och tog tid på de 15 första åkarna, vars startordning hade lottats. Startnumret gav utslag redan bland de allra första, tydligast i de brantaste partierna. Där måste åkarna sladda för att hålla farten under kontroll, och det är enligt forskarna troligen sladdandet som sliter mest på underlaget. Omvänd startordning i andra åket är förbundets svar: den som var långsam får den fräschare banan. Men kompensationen räcker kortare än dramaturgin antyder. Glenn Björklund och Mikael Swarén gick igenom 15 världscupsäsonger i storslalom, från 2005/06 till 2019/20, med 2 294 starter för damer och 2 328 för herrar. Det starkaste sambandet med en pallplats fanns i första åket, både för åktiden och för tiden mellan portarna. Enligt författarna är det osannolikt att en åkare som ligger på plats 11 till 20 efter första åket tar sig upp på pallen med ett snabbt andra åk.
Siffran som lockar till risk
Ger startlistan ett försprång i första åket, skapar resultattavlan ett problem inför det andra. Nationalekonomerna Reto Foellmi, Stefan Legge och Lukas Schmid vid universitetet i St. Gallen samlade data om 1 865 åkare i samtliga 787 världscuptävlingar i slalom och storslalom mellan 1992 och 2014. De ville veta hur åkarna reagerar på avståndet till ledaren, siffran som lyser på tavlan direkt efter målgång. Deras studie i The Economic Journal visar att ungefär 95 procent av åkarna går i mål. Men den som ligger 8 eller 9 hundradelar efter, eller 18, 19, 28 eller 29, löper drygt en fjärdedel högre risk att inte fullfölja andra åket än den som ligger 10, 11, 20 eller 21 hundradelar efter. Skillnaden motsvarar 1,4 procentenheter, och spridningen i åktider ökar med omkring 26 procent.
Forskarna kallar fenomenet vänstersiffereffekten. Ett avstånd på 0,09 läses som betydligt mindre än 0,10, segern känns närmare och åkaren väljer en mer riskfylld åkning. Effekten försvann varken bland de mest rutinerade eller i tävlingar med höga prispengar. Avstånd som aldrig visas för åkarna, till exempel till tvåan eller trean, hade ingen effekt alls.
För tittare som också spelar på vintersporten säger det något om hur olika vinterns spelformer är. Hos Mega Riches, ett av bolagen med svensk licens, lyfter sportspelet fram SHL tillsammans med Allsvenskan, Premier League och NBA, alltså matcher mellan två lag. En storslalom är något annat: 30 åkare i andra åket, en startordning som vänts upp och ner och en grupp åkare som enligt forskningen tar mer risk av skäl som bara har med en siffra att göra. Den som bedömer utgången mellan åken ser samma tider som åkarna, men läser dem utvilad. Spel om pengar är för den som fyllt 18 och ska vara underhållning, aldrig en inkomstkälla, och ingen studie om hundradelar ändrar på det.
Från Sölden till Åre
Säsongen ger gott om tillfällen att se mönstret i verkligheten. Efter Sölden följer slalomhelger i Levi och Gurgl i november, VM avgörs i Crans-Montana 1 till 14 februari och herrarna kör storslalom och slalom i Åre den 13 och 14 mars, en helg som SVT sänder. Varje gång ett första åk är klart står en rad med avstånd på tavlan, och de åkare som hamnat strax under en tiondelsgräns är de som enligt St. Gallen-forskarna oftast chansar. Effekten är samtidigt liten i det enskilda fallet. En skillnad på 1,4 procentenheter säger ingenting om vem som vinner i Sölden, bara att en viss sorts avstånd lockar till en viss sorts åkning.
Här blir forskningen intressant även för den som bara tittar. Foellmi, Legge och Schmid förklarar effekten med att åkarna är fysiskt och mentalt tömda efter ett världscupåk. De orkar inte bearbeta hela talet utan tar genvägen via första siffran. Informationen som ska göra tävlingen begriplig för publiken är alltså samma information som påverkar hur åkarna kör. Lottningen på parkeringen i Sölden fördelar förutsättningarna i första åket. Det mest avgörande ögonblicket inför det andra kan inträffa i målfållan, när en trött åkare tittar upp på tavlan och läser 0,09 som nästan ingenting.
